Hadrianus var kejsare i Rom 117-138 e kr och ledde ett mäktigt imperium. På ålderns höst drog han sig tillbaka till sitt Tivoli, för att slippa Roms intriger och rävspel, stank och elände. Bland pinjer och prunkande grönska lät han uppföra allt han behövde för att trivas och samtidigt utföra sina kejserliga skyldigheter.
Hadrianus var en motsägelsernas man, snar till vrede men öm i kärlek, framstående fältherre men också konstälskare och skald. Hans möte med den vackre ynglingen Antinous blev en vändpunkt i hans liv och innebar den djupaste tragedi men också den största lycka. Som han själv uttrycker det i romanen: ”Av alla våra lekar är kärleken den enda som har möjligheter att åstadkomma en omvälvning i vår själ.”
